vatten.

Tumblr_lih1sjvd2g1qbxzgqo1_500_large
Idag är det världsvattendagen. Jag visste inte om att denna dag ens existerade, såg det i min skolagenda. Men i alla fall, jag tänkte ta tillfället i akt och skriva mina tankar om vatten.

I somras var jag och reste väldigt mycket. Vilket resluterade till väldigt mycket och många olika typer av vatten. Det intresserade mig faktiskt. Vatten är speciellt. Jag ska ta några exempel från i somras.
Om vi börjar lugnt så kan jag säga att jag läste Pappan och havet av Tove Jansson. Det handlar om äventyr och vatten. I den boken var vattnet levande, det andades. Vattnet var opålitligt. Det mesta i boken är nog egentligen sant, bara att vi inte vet om det. Framsidan visar gigantiska vågor med en liten liten båt och en liten liten pappa i. Så det måste ju vara lite fantasi, tänkte jag.
På färjan mellan Kroatien och Grekland var det väldigt mycket vatten. Nästan lite läskigt eftersom att det för det mesta bara var vatten vatten vatten vart man än kollade. Jag förstår inte hur de kan veta att de kör åt rätt håll. Det är ju bara vatten vatten vatten överallt! Det vattnet var för det mesta lugnt, men ändå lite läskigt som jag sa. Det var så mycket, även fast båten var stor och det var massvis med människor på så var det som vi mot havet. Läskigt och spännande.
I Grekland åkte vi ut med en liten utflyktsbåt. Ut på det stora havet. Solen sken och jag var brun. Men det blåste, och blåste och blåste. Havet blåste också, och det var det som var det läskiga. Ibland, mycket korta ögonblick men i alla fall, så kände jag verkligen Nu dör jag. Ni vet de där stora vågorna på Pappan och havet boken, jag fick nästan uppleva de vågorna. Oj vad jag kände mig liten. Jag tänkte att vi människor kommer alltid komma med våra dumma idéer och tro att vi kan göra och styra över allting. Men det är naturen som bestämmer. Vi har ingen chans. Havet dominerar och kommer alltid att göra det.
På Grinda i Stockholmsskärgård var vattnet snällt hela tiden. Eller det jag mest kommer ihåg var när jag satt på en varm klippa och lyssnade på Jag har varit i alla städer och havet glittrade så mycket så man fick ont i ögonen. Då älskade jag verkligen vattnet. Jag får alltid upp den bilden i huvudet när jag hör den låten, jag brukar också plocka fram den mörka midvinterkvällar då allt känns omöjligt långt bort. Då tänker jag Jo, vattnet kommer glittra igen.

Det var mitt somriga vatten. För jag tycker inte riktigt att is räknas. Men om vi inte bara ska prata om havs och sjövatten så kan jag ju annars säga att jag tycker vatten är ganska gott, inte alls smaklöst. Gott, i alla fall när man är törstig. Sen är det ju rätt trevligt att simma i.
Men vatten alltså, vilket verk. Jag tycker verkligen om vatten, det utstrålar ju för det mesta lugn vilket kan vara ganska avkopplande i vårat stressade samhälle. Vatten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0