om död.

På tre månader har sex alldeles för unga människor sagt hejdå till livet i min stad. Eller en av dem hann inte ens göra det. Några av dem bara bestämde sig för att ingen annan utväg fanns. En annan bara väntade, väntade på att få göra det.
Det är mycket möjligt att det hänt fler unga människor och i storstäderna dör det väl människor hela tiden men det är det här jag vet. Eftersom alltid känner någon någon som kände henne som kände honom och så går det vidare.
Det gör mig lite känslig en fredagkväll som denna. Jag tänker på alla runt omkring mig som jag bara älskar så fruktansvärt mycket och nu känner jag mig så romantisk-komediig som säger det men jag orkar inte bry mig. För ordet älska heter älska och jag kan inte göra något åt saken.

Så var bara rädd om varandra. Det är väl det jag försöker säga. Ta ingenting för givet och lev så mycket och länge ni orkar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0