hur ska man annars kunna leva med så lite gråt i magen?

Försöker intala mig själv att livet är orättvist. Det går inte. Det gör för ont. Jag vet inte var jag ska ta vägen riktigt. Vilse. Jag skriver alltid om hjärtan som går sönder och blod som slutar pumpa men när det händer på riktigt, vad ska man skriva då? Hatar det här. Vill gråta bort smärtan men det går inte, det kanske kommer. Försökte skrika bort smärtan men det gick inte heller. Sjunga bort smärtan gick helt okej men det är svårt att göra det ensam.
Ska försöka prata bort smärtan och skratta bort smärtan och krama bort smärtan, hoppas på det.

Därför publicerar jag det här som vackert. För när vänner dör av hjärntumörer måste man, man bara måste hitta det pyttelilla vackra som knappt syns. Det där lilla omöjliga måste man hitta för att klara av att leva vidare.
Helt knäppt vad människan är stark ändå. Jag slutar aldrig förundras.

Kommentarer
Postat av: FannyFredrica - Fotografering

oj då :(<3 Finns här för dig <3

2012-01-11 @ 20:11:44
URL: http://fannyfredrica.se/
Postat av: Sofia

jag sänder dig en stor filt, en kopp te och en kram.

2012-01-11 @ 20:54:53
Postat av: Linnea

du är välkommen att berätta, eller bara gråta ut, eller chatta ut, eller beskriva smärta, eller vad fan du vill. jag finns här om du behöver mig. Bara så du vet. <3

2012-01-11 @ 21:15:40
URL: http://barfotabarnet.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0