linnea

i onsdags klädde jag mig i extra bohemiska kläder för att se first aid kit. i ett fullsatt kulturens hus började dem spela in the morning och det brast på en gång. gråtattackerna kom med jämna mellanrum och var som värst någonstans i mitten då de kopplade ur gitarren, gick ifrån mikrofonerna, ställde sig längst fram på scenen och sjöng helt akustiskt. eller kanske vid den nyskrivna namnlösa låten. eller emmylou såklart.

efter konserten kom de från ingenstans och plötsligt stod jag där framför dem och stakade mig fram på orden ni är fantastiska / det var fantastiskt / er musik är fantastisk osv, tror jag sa fantastiskt tio gånger, minst. jag fick deras namn skrivna (med kärlek) på min biljett samt känna på deras fantastiska hår. och sen fotades vi tillsammans med stina. OCH johanna har en likadan klänning som mig, kommer ju ha på mig den cirkus varje dag resten av livet.

senare funderade över varför jag reagerat som jag gjorde, trodde inte jag skulle tycka om dem så mycket. alltså jag var ju pepp på konserten men inte överpepp. hur som helst så kom jag fram till att det nog faktiskt var lilla sköra högstadielinnea som kom fram inom mig då klara och johanna söderbergs musik var min alldeles egen medan de andra lyssnade på taylor swift och justin bieber. 

än en gång, kära klara och johanna: tack.