linnea

Du var nästan alltid allvarlig. Och tyst. Du iakttog och lyssnade som ingen annan. Du sågade i trä och snickrade konstiga figurer. Du lyssnade på Ekot och hade ett skrivbord med färgpennor i bleka färger. När jag var liten låg du på golvet och lekte med mig trots dina onda knän. När alla andra sa "Ja, lilla Linnea" var du på min nivå och kollade upp på dem med lika oskuldsfulla ögon. När du lika gammal som jag är nu blev du blind på ena ögat. När jag var hos dig brukade jag ibland gå omkring och blunda med ena ögat för att se hur det var. Du hade tretton syskon som alla, i alla fall enligt mig, såg likadana ut. Dina stora händer strök mig lite skakande på kinden och du då log du lite snett. Du saltade alltid maten för mycket. Du visade mig hur man rensar fisk och vissa somrar plockade vi vilda hjortron bland ilskna mygg. En gång satt vi i en bil och en geting satte sig på din hand och kröp omkring där. Vi sa "Farfar, du har en geting på din hand!" Du svarade lugnt och försiktigt "Ja". Jag fick alltid plats i din famn hur stor jag än blev. När jag var liten och du och farmor skulle gå efter en middag hemma hos oss tog du min lilla hand och lärde mig vad fingrarna heter på finska, jag kom alltid bara ihåg lillfingret.