andra delar: kvinnodagsfest på fg7!
BAM och där var kvällen igång. bästa låt: salut - little mix. den är ba aspepp och samtidigt arg. hett tips: lyssna på den medan du läser detta inlägg.
annette (som höll tal) paulina (som spelade några låtar) och stina (som var en av dem som ställde ut feministisk konst) GULL!
det var inte bara paui som spelade utan det gjorde även hondjävul! feministisk punk.
då var dansande och headbangande ett faktum. har fortfarande efter fyra dagar ont i nacken...
alba, stina och jag (ehe jag är med på cirka 50% av bilderna, gör er beredda).
jag utnämnde mig själv till ~vimmelfotograf~ och tröck upp blixten i allas ansikten.
amanda!
albaälskling.
och sam!
haha diddley gör märklig pose.
alva!
med jonathan och astrid.
leo och paui!
och stina som säger "mäh" eller nåt.
love her so much.
"orka patriarkatet, det suger ju" (ok han sa inte så men erkänn att en kan tänkta sig det ändå??)
oj mycket märklig vinkel och pose men visst visst.
"ta bästisbilder på oss" obs obs riktigt citat.
<3
jonathan, ebba, lisa och liza (kill the sexist osv)!
<3
erik å alven i baren.
annette å amalia! vet ej varför stolarna står utomhus men men.
alltså denna bilden! paulina borde du inte ha denna som profilbild??? du en sån queen.
fnitter fnitter.
tilde-ristin och richard som ba "neeeej inte vimmelfotografen nu igen" h e h e.
kvällens systerligaste syster var ändå astrid, hon är så klok och bäst.
vad skulle jag göra utan alla systrar? inte vet då jag i alla fall. det är otänkbart. de är dem enda som ger mig kraft att fortsätta krossa patriarkatet.
<3<3<3 GRATTIS TJEJER PÅ KVINNODAGEN <3<3<3
t. a. n. z. a. n. i. a.
ja hörni. en grå oktoberdag som denna tänkte jag berätta om ett av mina äventyr i somras. tanzania. detta är mina bilder och jag kommer utgå ifrån dem, och det är hur som helst omöjligt att förklara allt vi gjort och allt vi varit med om. men jag ska försöka. ett två tre.
här bodde vi, den svenska gruppen (bestående av åtta konfirmander och nio ledare) samt den tanzanianska gruppen (bestående av tolv ungdomar och fyra ledare) på Mbagala Spiritual Center i utkanten av Dar es Salaam. jag förstod inte det från början men det är ett slags hotellkloster så det gick omkring jättefina nunnor överallt och sa saker till en på swahili som man inte förstod. vi delade rum ungefär tre och tre, lekte, hade lektioner och kulturella samtal samt kvälls/morgonbön i det lilla kapellet.
här är matsalen. exempel på hur menyn under en dag kunde se ut.
frukost: vitt orostat bröd, pannkakor med ägg (om man hade tur), sylt och te.
mellanmål: stekt banan och te.
lunch: ris, kokad banan, köttgryta och sallad.
mellanmål: friterad banan och läsk.
middag: ris, köttgryta, rå banan och sallad.
kommer inte ihåg om vi åt kvällsfika men då var det hur som helst något med banan igen.
alla byggnader är gjorda på det här sättet med hål i stenväggen för att hålla borta värmen men samtidigt släppa in ljuset. mycket smart och vackert.
här ser vi fotbollsplanen där vi sportade i ungefär två timmar varje dag (!). andra tanzanianska barn och ungdomar från området spelade ofta fotboll med handgjorda bollar gjorda av slitna tygstycken i alldeles för stora och smutsiga kläder när vi kom dit på eftermiddagarna. barn som lika gärna kunnat visats på någon storbildskärm på en rädda barnen-gala. fast jag förstod nog inte det. inte ens när de smala smala armarna sträcker sig efter den färgsprakande bollen man håller i handen. inte ens då förstår man. inte ens när man ser de glittrande mörkbruna ögonen när de smala smala armarna tar emot bollen.
helt sjukt.
hela området omringades av vakter samt en sån här mur eftersom centret typ ligger i slummen.
innanför murarna finns även en gigantisk trädgård med massa papayaträd och annat trevligt.
en dag kom hidaya (i mitten) fram till mig, tog min hand och sa you are my sister and i want to take a photo of you så hon, jag, lovenes (höger) och elisabeth (vänster) gick ut i trädgården och hade the times of our lives. gråter typ när jag ser den här bilden. de är bäst.
titta bara.
sen kom det fler som ville vara med! här är även fanny, per och janeth.
tipsrunda. här är sigrid, emilia och given.
vilma och kissa! (ps kissa är tolv tror jag och när vi spelade fireball kastade hon bollen ungefär dubbelt så långt som de svenska killarna, känn på den patriarkatet).
emmy och lovenes.
<3
marie vid tvätteriet. är nu mästare på handtvättning.
madame neema! världens bästa kvinna.
här är gladness. världens allra finaste tolvåriga människa som på riktigt blev en slags lillasyster. sista dagen tror jag grät mest för henne. för att förmodligen aldrig mer få träffa henne.
efter ungefär en och en halv vecka i Mbagala var det dags att bege sig jättemånga mil med buss till Mikumi National Park.
lovenes var min reskompis.
emilia var trött.
elisabeth var sjuk (vilket vi alla blev sen) men glad ändå.
given var sprallig och fantastisk.
lite utsikt från bussresan.
och så var vi där.
och inte bara dessa djur såg vi, utan organgutang och flodhäst och buffel och noshörning och vildsvin och massa olika fåglar jag inte kan namnet på.
safarin var fantastisk men vistelsen i mikumi var nog inte resans bästa ögonblick ändå. sjukdom och dålig mat och avsked drabbade oss och usch jag vill inte tänka på det.
efter mikumi åkte den svenska gruppen vidare till south beach för att stanna i ca två dagar. alla åt pizza till middag första kvällen och njutningen var stor.
tanzaniansk solnedgång.
tanzaniansk soluppgång.
vi som var uppe för att titta på soluppgången träffade dessa. en grupp hemlösa killar som tydligen tränade jättemycket som ett sätt att skaffa sig ett bra sammanhang och inte hamna i drogmissbruk.
så sjukt att ena dagen trampa i oljetäckta, rykande sopor och nästa dag plaska med fötterna i det här.
träffade några kompisar på stranden.
och den fjortonde dagen rullade bussen mot flygplatsen.
lite miljö från bussfönster:
(här bor någon).
som sagt. det finns så mycket mer att berätta och så mycket mer att visa men lite kanske jag ska behålla för mig själv.
men lite fler bilder från andras kameror blir det nog.
kanske.
dagens tips: åk till tanazania.
detta med shorts.
pappa: idag kommer vi få varmast väder i europa.
jag tänker: okej lättklätt tunna kläder hm? fan fan fan alla kjolar är i tvätten fan fan fan ingen av klänningarna passar idag fan fan fan måste ta shorts FAN.
i våras då jag var i göteborg besökte jag butiken weekday där jag på vintage-avdelningen hittade ett par snygga, korta, högmidjade, ljusa jeansshjorts med perfekt slitage. jag provade och tänkte jag trivs ju inte i shorts egentligen men kanske kanske kanske att jag kan göra det i sommar, vem vet? så jag köpte dem.
i våras då jag var i göteborg besökte jag butiken weekday där jag på vintage-avdelningen hittade ett par snygga, korta, högmidjade, ljusa jeansshjorts med perfekt slitage. jag provade och tänkte jag trivs ju inte i shorts egentligen men kanske kanske kanske att jag kan göra det i sommar, vem vet? så jag köpte dem.
nu, idag var tydligen tiden inne. visst, jag har gått omkring i dem hemma och tänkt oj valkar oj fett oj lår oj bristningar aj nu skär det in i skrevet men nu, idag var det dags för den riktiga premiären.
så jag tar på mig dem.
går ut.
skäms.
cyklar till skolan.
skäms.
täcker för låren med koftan på lektionerna.
skäms.
springer in på toaletten med jämna mellanrum för att försöka göra utrymme för mitt skrev som skriker släpp ut mig här ifrån jag får ingen luft måste andas måste få bli fri.
skäms.
pratar med en vän och säger nä jag ska banne mig visa patriarkatet att till och med jag kan ha shorts på mig utan att skämmas.
skäms.
tittar på mig själv i varenda möjliga spegel och drar in magen.
skäms.
vad är det egentligen som gör att jag av någon anledning tvingar på mig detta mardrömsplagg varje sommar? "det är ju praktiskt" "med kjol är det lätt att man råkar visa trosorna" "det är snyggt" "alla andra har det ju" visst visst men det finns andra faktorer som väger starkare och som varje sommar glöms bort: "fettet väller ut från alla håll och kanter vilket gör mig väldigt obekväm" "det gör så fruktansvärt ont och jag får röda märken runt hela midjan för att det sitter åt så tight" "plötsligt blir min rumpa mer framträdande = fler blickar".
jag vet inte vad ni tycker men jag ser inte detta som något positivt. jag uppmanar absolut inte alla att sluta använda shorts, tvärt om - om du känner dig stark och bekväm ska du definitivt ha det oavsett kroppsform!! jag bara ställer mig frågan varför samhället alltid liksom säger ta på dig shorts ta på dig shorts varje sommar. varför är det en sådan norm och varför är det så många tjejer/kvinnor som bävar inför detta precis lika mycket som jag gör?
hur som helst, här kommer fortsättningen på min lilla andekdot:
jag ska lämna tillbaka ett plagg i en butik och ser en perfekt klänning hänga framför mig. den har formen som jag trivs allra bäst i, den är mjuk och relativt tunn, har ett vackert mönster och ropar linnea jag är räddningen!
så jag köper den och tar på mig den och känner mig så fruktansvärt lycklig och befriad.
vissa kanske ser detta som en förlust. hon klarade inte det "feministiska testet" som säger att alla feminister måste trivas asbra i sina kroppar och ska kunna ha på sig vad som helst utan att skämmas. nej, så är inte fallet. jag är feminist och jag skäms över min kropp. men det är inte mitt fel, det är patriarkatets fel. det är patriarkatet som tvingar in mig i ett plagg som gör illa mig, som sårar mig och som inte ens ser bra ut på mig bara för att jag borde ha det. genom att kasta ner de där fruktansvärda shortsen i väskan och ta på mig min nu allra bästa klänning så spottade jag patriarkatet i ansiktet och sa NEJ jag kommer inte gå med på det här längre, du ska inte få förstöra mitt kön och mitt självförtroende.
vissa kanske ser detta som en förlust. hon klarade inte det "feministiska testet" som säger att alla feminister måste trivas asbra i sina kroppar och ska kunna ha på sig vad som helst utan att skämmas. nej, så är inte fallet. jag är feminist och jag skäms över min kropp. men det är inte mitt fel, det är patriarkatets fel. det är patriarkatet som tvingar in mig i ett plagg som gör illa mig, som sårar mig och som inte ens ser bra ut på mig bara för att jag borde ha det. genom att kasta ner de där fruktansvärda shortsen i väskan och ta på mig min nu allra bästa klänning så spottade jag patriarkatet i ansiktet och sa NEJ jag kommer inte gå med på det här längre, du ska inte få förstöra mitt kön och mitt självförtroende.
och jag är så stolt.
♀ GENUSMAFFIAN ♀
kvinnorna har tröttnat. männen har också tröttnat. nu är det dags att krossa patriarkatet!
så lyder sista meningen i presentationen av genus- och feminismstudiecirkelns NYA HEMSIDA!!
så lyder sista meningen i presentationen av genus- och feminismstudiecirkelns NYA HEMSIDA!!
detta är så himla spännande och roligt och ägigt så därför tycker jag att ni ska stalka den här nya bloggen som jag och resten av genusmaffian har skapat. den är alldeles nystartad vilket innebär att det inte finns så mycket på den ännu men håll ut, alla bröder och systrar!
det är så oerhört viktigt bara att folk får lära sig mer om vad feminism egentligen innebär och att patriarkatet faktiskt existerar och omringar oss hela tiden.
följ också vår twitter!
♀ åttonde mars ♀
ja, det är ju faktiskt lite skamligt att jag inte bloggade på självaste kvinnodagen så då kan jag ju berätta vad jag gjorde.
på bussen till skolan lyssnade jag på girlpower-listan och mimade who run the world? girls, girls!
första lektionen var estetisk kommunikation och det var kul som det brukar vara. åt lunch med några älsklingsfeminister! träffade andra älsklingsfeminister som satte upp flygblad och liknande över hela skolan mmmm älskar er. på svenskan läste jag å alla kära systrar och den är SÅ BÄST orkar inte. sen mötte jag en av mina allra käraste kvinns, mamma. i solskenet gick vi för att fixa nya pass medan vi pratade vi om hennes sjuttiotal och sjöng tillsammans ååå tjejer, ååå tjejer, vi måste höja våra röster för att höras! fick en femtiolapp och köpte världens bästa middag (pucko, risifrutti och snickers <3) och begav mig tillbaka till skolan igen där jag retweetade massa femitweets och väntade på genrep inför en dag för flicka som bästa julia anordnat som projektarbete. jag och paulina sjöng och spelade igenom våra akustiska versioner av allt som är ditt, shake it out och girls just wanna have fun samt tittade på alla andra sjukt duktiga framträdanden.
sen bar det av till det ljusblå huset på smedjegatan där jag för första gången fick träffa hela tanzania-gruppen. vi lekte och pratade och fikade och hade allmänt mys.
framåt kvällen började det droppa in mer folk eftersom det var dags för ungdomsgudstjänst! åh det var så bäst med lovsång och anton björkman-predikan och ännu mer fika.
åkte hem med nattbussen och somnade med ett hopp om att patriarkatet en dag kommer krossas.
var på din vakt och alltid vaken. och om du slår så slå i magen.
ett två tre nu krossar vi det där jävla patriarkatet.
kom tilda, kom. vi behöver inte dem, nej kom.
alltså jag mår så bra.
är lycklig mest hela tiden.
fast samtidigt arg (på patriarkatet tillexempel, herre alltså) och blir så ledsen över att det lurar med sig så många oskyldiga själar för att sedan bara mata dem med sina äckliga ideologier. men samtidigt blixtrar och sprakar kärleken i hjärtat för alla systrar och bröder som aldrig ger upp och fortsätter kämpa.
och vad gör jag annars? har haft lov och lunchat och fikat och fikat ännu mer och haft djupa smskonversationer långt in på nätterna och skrivit dagbok och haft livsviktiga samtal bakom hundra koppar té och kramats och saknat och luktat citrongräs och läst ut böcker och druckit oboy i sängen och träffat nya människor och ätit pizza med fyra sorters ost.
nu har skolan börjat och det känns bra.
om januari fortsätter såhär vet jag inte hur det kommer sluta.
hoppas ni mår bra.
livskraft polar tjugohundratolv.
alltså.
var ska jag ens börja?
ha högläsning av vita kränkta män, pussa och krama så mycket jag orkar på anna och maja som jag nästan aldrig träffar, lära känna andra anna, prata patriarkat halva natten med denise, sova med greven, inte orka ens förstå lite av allt schackspelande, promenera till efs för de finaste kvällsmöterna i världen med hela kyrkan pyntad med ljusslingor och varma tyger, lovsjunga min nya kompis jesus, gråta av förvirring vid förbön, ha allsång med petter, frysa ihjäl på vägen till coop, vara svart och svår i jonathans docs, skratta sönder magen vid spexen, diskutera viktiga och oviktiga frågor med min smågrupp, gå på röda mattan med gustav som han solo på nyårsaftonskvällen som har filmtema, hitta fyra andra star wars-karaktärer och teama med dem, skryta över min utklädsel medan jag blir matad av filip (eftersom det var det som stod på våra lappar under tallrikarna) skåla i trocadero och få tolvsslagspussen mellan tomteblossen, fangirla funk jesus 2 med aron som förövrigt vinner det magiska chokladägget. hoppa/dansa/leva till don't you worry child med stroboskopets blinkade över hela världen och få extrem träningsverk i vaderna av detta cirkus tjugofyra timmar senare. springa omkring med ballonger i håret och göra bästa dansen med anna och hannes i gympasalen. få världens vackraste dikt av aron. spela rundpingis timme efter timme och få lektioner i överskruv av david halv nio på morgonen utan en sekunds sömn innan. diskret slå mig själv i ansiktet på gudstjänsten för att hålla mig vaken och sedan ha seperationsångest och krama hundratrettio personer vars namn jag knappt känner till men som jag ändå tycker om så fruktansvärt mycket för att vi faktiskt har varit på världshistoriens bästa bästa bästa läger tillsammans.
kom-ihåg-listan.
för ett tag sedan skrev jag lista i min anteckningsbok om sådant jag måste komma ihåg när livet bara rusar iväg eller när självförtroendet av någon anledning spårlöst försvinner. läste upp den för mamma som ba "lägg upp på bloggen" så ja, här är den. visst, ni kanske inte kan ta åt er av allt pga den är skriven till mig själv men några påståenden kanske kan hjälpa och påminna.
linnea, kom ihåg!
- du har alltid råd med fika
- ju fler ljusslingor, desto bättre
- livet går alltid före skolan
- ha alltid frimärken i plånboken
- svensk film är bra för själen
- du har kommit in på musik spets
- världen är hur stor som helst
- ta chanser, säg ja
- säger magen nej, så är det nej
- städat är härligt
- det gör ingenting om du inte kan sova
- man får läsa böcker och skriva låtar om nätterna
- berlin finns
- paris finns
- london finns
- dublin finns
- new york finns
- vintern är lång men varar inte förevigt
- soul helar själen
- man får ringa in/stryka under i böcker
- ha alltid en pocket i väskan
- vänner förändras
- du förändras
- solen är världens (näst) största stjärna
- ibland räcker det med att lyssna
- träd producerar syre
- helosansalva och choklad hjälper
- tove jansson uppfann en hel värld
- under vattnet finns det bästa ljudet
- dina föräldrar har också varit unga
- skriv brev
- du kan vad du vill
- människor vill oftast bara väl
- fotografera
- alla fantastiska kvinnor har röda läppar
- tilltala människors namn
- vänta aldrig på att livet ska börja
applåd till dig som lyckats läsa ända hit utan att tröttna, godnattkyssar.
varsågod lite rymd.
hej och nej jag hinner aldrig blogga men kanske kanske kanske imorgon och tills dess tycker jag ni ska läsa detta inlägg som elsa har skrivit. allt från veganer/vegetarianer till veggomobbare borde (måste) läsa.
feminism och sånt.
ja. på senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på just feminism och blivit oerhört inspirerad. kan väl börja med att säga att jag är feminist (vilket är helt självklart, jag borde inte ens behöva säga det. alla som vill att det ska vara jämställt mellan det manliga och det kvinnliga könet är ju feminister, egentligen). det som är så erhört bra är att jag också har massa kompisar som också är engagerade, fantastiskt.
tänkte skriva lite punkter om sånt som inspirerar/händer/informerar just nu.
♀ i vår/sommar har jag varit på två jämställdshetutbildningar som inte bara har handlat om feminism utan också om diskriminering mot exempelvis homosexuella, personer med funktionshinder, invandrare osv. mycket inspirerande.
♀ imorgon ska jag tillsammans med lovisa och filip (som också varit med på utbildningarna) sjunga och spela några låtar på RFSU i luleås årsmöte på café lina. egentligen så håller ju RFSU mest på med sexuella rättigheter osv men jag tänker att det hänger ihop lite grann. oftast brukar det vara så att de som tycker att en ska få älska (med) vem man vill också tycker att män och kvinnor ska ha samma rättigheter. hur som helst så blir det roligt att sjunga för någonting bra. plus att vi får gratis fika.
♀ jag har blivit inbjuden till facebooks bästa grupp av mina bästa femivänner. där läggs det upp allt ifrån såna här fantastiska bilder till såna här knäppa texter. obs obs vi är inte bara tjejer i gruppen. åter igen, män kan (borde) också vara feminister!
♀ spelningslitan ☆GIRLPOWER☆ på spotify!
♀ boken bitterfittan av maria sveland som jag fått av min syster! vill börja läsa nu nu nu.
♀ på söndag är det femipyssel med några från femigruppen och det kommer bli såååå roligt!
ja, det var det ungefär. vill bara tillägga för säkerhetsskull om någon tagit illa upp att jag inte är en manshatare, det är inte samma sak. jag älskar killar, jag attraheras av killar och har flera manliga vänner. jag försöker se människor som individer, inte som kön.
my name is harvey milk and i'm here to recruit you.
okej, nu ska jag försöka berätta så logiskt och kortfattat som möjligt.
det här är en verklighetsbaserad film som utspelar sig i slutet av sjuttio-talet.
harvey milk går från att vara en vanlig hippie i san francisco till att bli en välklädd politiker för att kunna kämpa för homosexuellas rätt i samhället.
den här filmen är fantastisk. den är det roligaste och sorgligaste jag sett.
den här filmen måste alla se. alla från homosexuell till homofob.
den här filmen ger mig hopp om framtiden.
milk är namnet mina vänner. milk milk milk.
anledningen till att jag älskar lush.
Den här bloggposten vaccinerar 95 barn!
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj
"de små barnens händer var hårt fastflätade i varandra, som om de var oroliga för att slitas loss och skiljas åt för alltid"
Jag har hela kvällen varit hos farmor. Ätit massa mat och läst flera orginaltidningsartiklar skrivna under andra världskriget. Farmor var i min ålder då detta skedde och berättade hur hon och hennes systrar sydde några slags selar till de finska, skadade soldaterna som kom över gränsen och blev omhändetagna i skolor som fick agera sjukhus. Artiklara beskriver också den mörka dimman som låg över havet och de skräckslagna finska flyktingbarnen som kom utan att kunna ett ord svenska.
En annan artikel handlar om min farfars mors halvsyster Olga, som beskrivs som Kejsarinnan eller Ängeln av de fyra vindarnas väg. Hon var en stark gumma som räddade livet på hundratals sönderfrusna flyktningar som kom till hennes stuga.
Jag blir så facinerad av sånt här. Och att det finns riktiga människor som har sett det hända. Som själva har varit med om det. Och framför allt de som hjälpt de stackars människorna.
sprid.
livmoderhalscancer.
MEN! Nu har min stad Luleå (och kanske andra städer också?) bestämt sig för att vara så generösa så alla tjejer födda mellan 93 och 98 får vaccinera sig GRATIS! På riktigt, gör det. Det är klart på två minuter och känns nästan ingenting efteråt. Ring till närmaste vårdcentral nu på blekaste sekunden och beställ tid!
Det är så värt det, för cancer är bara fullkomligt onödigt.
om död.
Det är mycket möjligt att det hänt fler unga människor och i storstäderna dör det väl människor hela tiden men det är det här jag vet. Eftersom alltid känner någon någon som kände henne som kände honom och så går det vidare.
Så var bara rädd om varandra. Det är väl det jag försöker säga. Ta ingenting för givet och lev så mycket och länge ni orkar.
Det gör mig lite känslig en fredagkväll som denna. Jag tänker på alla runt omkring mig som jag bara älskar så fruktansvärt mycket och nu känner jag mig så romantisk-komediig som säger det men jag orkar inte bry mig. För ordet älska heter älska och jag kan inte göra något åt saken.
Så var bara rädd om varandra. Det är väl det jag försöker säga. Ta ingenting för givet och lev så mycket och länge ni orkar.
om ateister.
