I found out the secret to staying alive without actually breathing.

Jag måste bara skriva det här inlägget.
Ni är helt fantastiska, så ni vet. När jag läser era kommentarer blöder det lite i hjärtat, ni gör min dag så mycket vackrare. Med små ord kan ni framkalla så många känslor och jag känner mig hedrad varje gång ni skriver någon liten rad. På riktigt alltså. Och det är då jag förstår varför jag har en blogg. På sätt och vis har jag den ju för mig själv men för er också. Ni är min motivation. Den här bloggen hade inte varit den samma utan er.
Jag vet inte vilka alla är, men det gör inte så mycket tycker jag.

Idag räddade ni mig från att ligga på golvet i fosterställning resten av dagen.
Tack. Det är jag skyldig er, ett tack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0