linnea

Första gången Anna och Vronskij ses är på en järnvägsstation.
Inget händer. Inte då. Men nästa gång.
Gnistor, eld, lycka. Som om någon hällt bensin över dem.
Anna lämnar sin make och den lille sonen. Något annat är inte möjligt.
De brinner. Åtminstone Anna.
Men det börjar göra ont.

Anna Karenina är en av världslitteraturens främsta skildringar av kärlekens och passionens villkor. Går det att överleva en totalt uppslukande förälskelse? Vad blir kvar av en själv?

Så himla bra. Jag såg den med mor och syster på Stockholms stadsteater och den var fantastisk. Hela scenen var underbar och alla färger. Som i en dröm fast alla ändå hade vanliga skor på sig, sånt är märkligt. Det är nog därför jag tycker om teater så mycket. När drömmar och verklighet blandas.

Men verkligen se den, endast en hundring om man är yngre än tjugofem. Sååå värt det. Sen är ju Helena Af Sandeberg kanske sveriges bästa skådespelerska, stört duktig.