linnea

Kanske den vackraste musikalen någonsin. På rikigt alltså. Jag skrattade så jag grät och på sista bilden när de dansade kunde jag inte heller låta bli att gråta. Den scenen satt jag och tog in allt som hände. Musiken, dansen, stämmnigen, allt. Jag ville titta åt sidan och kolla hur Linnéa reagerade men jag kunde inte slita blicken från scenen. Nu börjar jag bli lite töntiga skriva-med-målande-ord-poeten-linnea men det struntar jag i. För jag måste, för ni måste förstå hur underbart det var. Det var så professionellt, allt som hände. Och alla var så himla duktiga. Jag kommer nog aldrig få se så många erfrarna tolvåringar på en gigantisk scen igen. Och de stora människorna också. Är det fysiskt möjligt att vara så vig, så fantastisk?

Men på riktigt alltså. Om du befinner dig i London och ska gå på musikal. Se den. Verkligen. Jag blir riktigt sur annars, om du inte gör det kommer du ångra dig, jag lovar. Den var värd hela resan. Vi sa det: vi kunde kommit, sett den och sedan åkt hem igen.

Det är ett krav, se se se!