punktera min tro och släck mitt hat, all min längtan, allt jag har. ge mig din hand eller ett ankare, bara något som sätter stopp.

oj oj oj den här veckan har bara varit rep spelning rep spelning rep spelning omvartanat, men det har varit fint. tree things har verkligen kommit igång ordentligt och kanske spelar vi in något i maj. 
imorgon fortsätter musicerandet då tillsammans är vi olika-repetitionerna börjar om igen, det blir bra. jag saknar musikerna och musiken och lukten av svett och hårspray och sladd. jag trivs så bra med den lukten.

när vi ändå håller på kan vi ju prata lite om vilken sorts musik jag lyssnar på nu för tiden. 
viviann - sofia jannok hon påminner mig om var jag faktiskt kommer ifrån och att jag faktiskt älskar det. åhh snart kommer hela albumet det kommer bli fantastiskt.
titania - mando diao på umeå open måste jag säga att mando diao med sitt infruset var den allra bästa akten. hela konserten var som att titta på en film. herregud jag både frös och rös. den här låten sjunger en fantastisk kvinna som heter linnea och hon stod där som älvornas drottning i sin långa vita klänning och sitt kortklippta hår och jag grät.
innan bomberna - kristian anttila ja det går nog inte en dag utan att jag lyssnar på honom och den här låten på nästan fjorton minuter har fått trösta under sömnlösa nätter och för långa tågresor. 
tribute to linn - anna ternheim av någon anledning är det först i vår som jag verkligen upptäckt annas musikaliska mästerverk. den här är så enkel och naken och avskalad och perfekt och jag har gjort en hel lista med anna-favoriter.
mannen i den vita hatten (16 år senare) - kent kent kent älskade kent den här upptäcktes någon gång i vintras då det var som allra kyligast och på något konstigt melankoliskt vis så bara värmde den.
storstadsblues - zacke den här mannen gick på samma förortskola som jag och hela det här albumet är bara så magiskt. i början kunde jag gå omkring i korridorerna och gunga och sjunga med och inte lyssna på något någon sa för det här var så mycket viktigare och bättre.
the scientist - coldplay jaja jag vet att den är överskattad jaja jag vet men herregud jag kan väl inte rå för att det är världens vackraste kärlekssång?
no room for doubt - lianne la havas en alldeles nyfunnen röst som jag har blivit totalt förälskad i. 

det får räcka för den här gången. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0