linnea

efter tre timmars tåg och två timmars buss och tio minuters båt i nordvästlig riktning kommer man hit, till salto. jag har varit här en gång förut, förra sommaren och efter den gången var jag bara tvungen att komma tillbaka. här har jag levt i fjällrävenbyxor bland ilskna mygg och snälla människor. här trivs jag så oerhört bra med mig själv, här känner jag mig accepterad oavsett utseende. så glad över att min syster valt att jobba just här de två senaste somrarna. 

bada vedbastu för att sen simma en meter och tillbaka igen i den elvagradiga inlandsjön. äta röding i personalmatsalen bakom restaurangköket och titta på alla knäppa och roliga anteckningar på tavlan. börja vandringen upp på fjället kierkau, elvahundrameter över havet. nio på kvällen började vi och vandrade länge länge den ljusblå vindstilla natten. strax före ett nådde vi toppen efter att ha träffat fjällripor med små fågelungar och druckit iskallt glasklart vatten ur fjällbäckar. med trötta ben och huvuden började vandringen ner igen och efter någon timme möttes vi av morgonsolen, fortfarande vindstilla. klockan fyra var vi tillbaka på fjällstationen. sen sov vi hela hela dagen. 

resterande dagar gick vi promenader intill samebyn, tittade på änglagård / spelade spel i laponia med de andra säsongsjobbarna, åt mat och läste böcker i sängen.

så fruktansvärt behövligt.