och snälla sig vart kan jag gå med ett huvud så tomt och stort?
hela staden är omringad av någon slags grå kupol som äter sig inåt och förstör allt syre. inte ens kvällarna är mörka på riktigt, ett brun/grått ljus ger en dålig känsla. ge mig lite stjärnor i alla fall.
gömmer mig i denises lägenhet och i mammas famn och under täcket.
idag skulle jag försöka ta tag i mitt liv men det slutade med att jag somnade med kläderna på till depp-höst-musik.
nån dag ska vi ta oss härifrån, fly genom sprickorna i glaset över luleå.
Kommentarer
Trackback
