linnea

t. a. n. z. a. n. i. a.

ja hörni. en grå oktoberdag som denna tänkte jag berätta om ett av mina äventyr i somras. tanzania. detta är mina bilder och jag kommer utgå ifrån dem, och det är hur som helst omöjligt att förklara allt vi gjort och allt vi varit med om. men jag ska försöka. ett två tre.

här bodde vi, den svenska gruppen (bestående av åtta konfirmander och nio ledare) samt den tanzanianska gruppen (bestående av tolv ungdomar och fyra ledare) på Mbagala Spiritual Center i utkanten av Dar es Salaam. jag förstod inte det från början men det är ett slags hotellkloster så det gick omkring jättefina nunnor överallt och sa saker till en på swahili som man inte förstod. vi delade rum ungefär tre och tre, lekte, hade lektioner och kulturella samtal samt kvälls/morgonbön i det lilla kapellet. 

här är matsalen. exempel på hur menyn under en dag kunde se ut.

frukost: vitt orostat bröd, pannkakor med ägg (om man hade tur), sylt och te.

mellanmål: stekt banan och te.

lunch: ris, kokad banan, köttgryta och sallad.

mellanmål: friterad banan och läsk.

middag: ris, köttgryta, rå banan och sallad.

kommer inte ihåg om vi åt kvällsfika men då var det hur som helst något med banan igen. 

alla byggnader är gjorda på det här sättet med hål i stenväggen för att hålla borta värmen men samtidigt släppa in ljuset. mycket smart och vackert.

här ser vi fotbollsplanen där vi sportade i ungefär två timmar varje dag (!). andra tanzanianska barn och ungdomar från området spelade ofta fotboll med handgjorda bollar gjorda av slitna tygstycken i alldeles för stora och smutsiga kläder när vi kom dit på eftermiddagarna. barn som lika gärna kunnat visats på någon storbildskärm på en rädda barnen-gala. fast jag förstod nog inte det. inte ens när de smala smala armarna sträcker sig efter den färgsprakande bollen man håller i handen. inte ens då förstår man. inte ens när man ser de glittrande mörkbruna ögonen när de smala smala armarna tar emot bollen. 

helt sjukt.

hela området omringades av vakter samt en sån här mur eftersom centret typ ligger i slummen.

innanför murarna finns även en gigantisk trädgård med massa papayaträd och annat trevligt.

en dag kom hidaya (i mitten) fram till mig, tog min hand och sa you are my sister and i want to take a photo of you så hon, jag, lovenes (höger) och elisabeth (vänster) gick ut i trädgården och hade the times of our lives. gråter typ när jag ser den här bilden. de är bäst.

titta bara.

sen kom det fler som ville vara med! här är även fanny, per och janeth. 

tipsrunda. här är sigrid, emilia och given.

vilma och kissa! (ps kissa är tolv tror jag och när vi spelade fireball kastade hon bollen ungefär dubbelt så långt som de svenska killarna, känn på den patriarkatet).

emmy och lovenes.

<3

marie vid tvätteriet. är nu mästare på handtvättning.

madame neema! världens bästa kvinna. 

här är gladness. världens allra finaste tolvåriga människa som på riktigt blev en slags lillasyster. sista dagen tror jag grät mest för henne. för att förmodligen aldrig mer få träffa henne. 

efter ungefär en och en halv vecka i Mbagala var det dags att bege sig jättemånga mil med buss till Mikumi National Park. 

lovenes var min reskompis.

emilia var trött.

elisabeth var sjuk (vilket vi alla blev sen) men glad ändå.

given var sprallig och fantastisk.

lite utsikt från bussresan.

och så var vi där.

och inte bara dessa djur såg vi, utan organgutang och flodhäst och buffel och noshörning och vildsvin och massa olika fåglar jag inte kan namnet på.

safarin var fantastisk men vistelsen i mikumi var nog inte resans bästa ögonblick ändå. sjukdom och dålig mat och avsked drabbade oss och usch jag vill inte tänka på det.

efter mikumi åkte den svenska gruppen vidare till south beach för att stanna i ca två dagar. alla åt pizza till middag första kvällen och njutningen var stor.

tanzaniansk solnedgång.

tanzaniansk soluppgång.

vi som var uppe för att titta på soluppgången träffade dessa. en grupp hemlösa killar som tydligen tränade jättemycket som ett sätt att skaffa sig ett bra sammanhang och inte hamna i drogmissbruk. 

så sjukt att ena dagen trampa i oljetäckta, rykande sopor och nästa dag plaska med fötterna i det här.

träffade några kompisar på stranden.

och den fjortonde dagen rullade bussen mot flygplatsen.

lite miljö från bussfönster:

(här bor någon).

som sagt. det finns så mycket mer att berätta och så mycket mer att visa men lite kanske jag ska behålla för mig själv. 

men lite fler bilder från andras kameror blir det nog.

kanske.

dagens tips: åk till tanazania.

så himla fint! och jättemegafina bilder!

Alltså wow vilket himla äventyr!!

oj vilken upplevelse!!

åh älskade det här inlägget. så fint och bra!!

Vet inte riktigt hur jag hamnade på din blogg men OKEJ DEN ÄR HELT UNDERBAR OCh dina foton är verkligen HELT JÄVLA OTROLIGA alltså ekskhsjshajalnajd detta inlägg va helt bananas alltså fantastiSka bilder(ALLTå!!!!!!!! Verkligen!!!!!!) och fina bildtexter. ah alltså kunde inte somna men ska göra det nu nöjd och glad med dina bilder på minnet. att man kan fånga livet och världen på detta sätt är så JÄVLA BRA ok. <3 världen O livet är ju faltiskt ganska fint...man får försöka komma ihåg det oftare. Jaja åh haha förlåt för konstig kommentar kanske men är trött och känslig så haha :(((( kram på dig!